- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
167

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167

de stackars berättelserna stirrade förfärligt på henne
och fylde henne med afsky. i

"De äro dåligt skräp och skola snart blifva sämre
än skräp, om jag fortsätter så här; ty alla de andra
" äro förnuftigare än den siste. Jag har gått på blindt
och skadat både mig sjelf och andra för penningars
skull — jag vet, att det är så — ty jag kan ej läsa
den här strunten med allvarlig eftertanke utan att
förfärligt skämmas för det; och hvad skulle Jag göra,
om de finge se dem der hemma eller om mr Bhaer
finge fatt i dem?"

Hanna blef het vid blotta tanken på något sådant
och stufvade in hela packen i kakelugnen och höll
på att ställa till skorstenseld med sin brasa.

"Ja, der var den rätta platsen för sådant bränn-
bart nonsens. Jag tror, det vore bättre att jag brände
upp hela huset än att låta folk bränna sig med
mitt krut," tänkte hon, under det hon såg <Juras
Demon” upplösa sig till — ett litet svart kol med
eldiga ögon.

Men då ingenting återstod af hennes tre måna-
ders arbete — med undantag af en askhög och pen-
ningarne i hennes knä — såg Hanna allvarsam ut,
der hon satt på golfvet och undrade hvad hon skulle
göra med sina honorarier.

"Jag tror, att jag icke gjort mycken skada ännu,
och kan behålla detta som betalning för min tid,"
sade hon efter ett långt begrundande; sedan tillade
hon otåligt: "jag önskar nästan, att jag icke hade
något samvete, ty det är så obeqvämt.. Om jag inte
tyckte om att göra rätt och icke kände mig olycklig,
då jag gjorde orätt, så skulle jag reda mig förträffligt.
Jag kan inte hjelpa, att jag ibland önskar, att pappa
och mamma icke skulle varit så förfärligt noga med
sådamne saker."

Ack, Hanna, i stället för att önska, att "pappa
och mamma icke varit noga" med sådant, så tacka
deremot Gud för den saken och beklaga af allt ditt
hjerta dem, som icke hafva några sådane skyddande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free