Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
ty ham strök alltid upp det i vild oordning, då hans
sinne blef oroadt.
"Ni reser hem! Ack, ni är lycklig, som har
ett hem att fara tilll sade han, då hon berättade
honom att hon skulle resa, sedan satt han tyst i ett
hörn och ryckte i sitt skägg, under det hon på sista
qvällen hade en liten uppvaktning hos sig.
Som hon skulle resa tidigt, tog hon farväl af
dem alla på aftonen, och då hon kom till professorn,
sade hon varmt:
"Nu måste ni lofva att komma och helsa på
oss, ifall ni någonsin har edra vägar åt det hållet,
vill ni inte göra det? Jag skall aldrig förlåta er, om
ni far förbi, ty jag vill, att alla de mina skola känna
min vän"
«Vill ni det? Skall jag komma?" frågade han
och såg på henne med en forskande blick, som hon
icke märkte.
"Ja, kom nästa månad; då tager Laurie graden,
och ni skall :ha nöje af promotionen såsom någonting
nytt för er."
"Ar det er bäste vän, om hvilken ni talar?"
frågade han med förändrad ton.
"Ja, Laurie är min gosse. Jag är mycket stolt
öfver honom och skulle önska, att ni finge se honom."
Hanna såg upp i detsamma, fullkomligt omed-
veten om någonting annat än sitt eget nöje vid tan-
ken på att få göra dem bekanta med hvarandra.
Någonting i mr Bhaers ansigte påminde henne
plötsligt derom, att hon i Laurie kanske hade mera
än en bästa vän, och just derför, att hon sär-
skildt önskade att icke se ut som om detta vore
händelsen, började hon ofrivilligt att rodna, och ju
mer hon försökte att icke göra det, desto rödare blef
hon. Om hon ej hade haft Tina på sitt knä, visste
hon inte, huru hon skulle burit sig åt. Men lyckligtvis
ville barnet omfamna henne, och då lagade hon, att
hon fick dölja sitt ansigte ett ögonblick och hoppades,
att professorn icke såg det. Men det gjorde han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
