Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
och hans eget förändrades åter från denna ögon-
blickliga ängslan och återfick sitt vanliga uttryck,
då han hjertligt sade:
"Jag fruktar, att jag ej tår tid att resa, men
jag önskar vännen mycken framgång och er all möjlig
lycka. Gutt välsigne er!" och med dessa ord tryckte
han varmt hennes hand, tog Tina på armen och gick.
Men sedan gossarne gått till sängs, satt han
länge framför elden med ett uttryck af trötthet i sitt
ansigte och med hjertat hårdt ansatt af ’"Heim-
weh’" eller hemsjuka. En gång, då han kom ihåg
Hanna, huru hon hade suttit med det lilla barnet i
knät och detta nya ljufva uttryck i sitt ansigte,
lutade han ett ögonblick sitt hufvud mot handen,
men sedan vandrade han omkring i rummet, liksom
han sökt efter någonting, som ham ej kunde finna.
"Det är ej för mig; om dylikt får jag ej hysa
något hopp," sade han till sig sjelf med en suck, som
nästan var ett stönande; men liksom om han hade
förebrått sig sjelf för denna längtan, som han ej
kunde undertrycka, gick han och kysste de begge
lockiga hufvudena på kudden, tog sedan sin sällan
begagnade sjöskumspipa och öppnade sin Plato.
Han gjorde sitt bästa och gjorde det manligt,
men jag tror inte, att han i ett par ostyriga pojkar,
en pipa eller ens den gudomlige Plato, kunde finna
någon särdeles tillfredsställande ersättning för hustru,
barn och hem.
Så tidigt det än var, infann han sig likväl följande
morgon vid stationen för att taga afsked af Hanna,
och tack vare honom, började hon sin tråkiga resa
med det behagliga minnet af ett bekant ansigte, som
småleende sade henne farväl, med en bukett violer,
som skulle hålla henne sällskap och bäst af allt,
med den lyckliga tanken:
"Nå, nu är vintern förbi, och jag har ej skrifvit
några böcker — icke förtjent några penningar, men
jag har skaffat mig en vän, som är värd att ega,
och jag skall försöka att bibehålla honom hela mitt lif."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
