Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
utseende. Men detta var icke nyttigt för Hannas
sak, då hon ville tala lugnt och med klara tankar;
ty huru skulle hon kunna säga hårda saker till sin
gosse, då han såg på henne med ögon fulla af kärlek
och trängtan, och hon märkte; att huns ögonvrår
ännu voro våta efter de bittra droppar, som hennes
hårdhet hade frampressat ur hans hjerta? Hon vände
sakta bort hufvudet, och under det hon strök det
lockiga håret, som han låtit växa för hennes skull
— detta var äfven någonting rörande — sade hon:
«Jag håller med mamma, att ni och jag icke
passa för hvarandra, emedan våra häftiga lynnen och
oböjliga viljor säkert skulle göra oss olyckliga, ifall vi
voro så tokiga att..." Hanna höll upp litet vid det
sista ordet, men Laurie yttrade med ett af hänförelse
strålande ansigte:
«Gifta oss — nej, vi skulle inte bli olyckliga!
Om ni älskade mig, Hanna, skulle jag bli ett riktigt
helgon — ty ni kan göra mig till hvad ni vill.”
«Nej, det kan jag inte! Jag har försökt det och
misslyckats, och jag vill ej sätta vår lycka på spel
genom ett så allvarsamt experiment. Vi passa ej
för hvarandra och skola aldrig göra det, hvilket likväl
inte hindrar oss att vara goda vänner hela vårt lif;
men vi skola icke gå och förhasta oss med något
giftermål."
«Jo, det skola vi, så snart vi kunna," mumlade
Laurie upproriskt. ;
«Seså, var nu förnuftig och se saken från en
förståndig sida," bad Hanna alldeles rådlös.
«Jag vill ej vara förnuftig eller se saken från
en förståndig sida, som ni kallar det; ty det skulle
ej hjelpa mig, och det gjorde endast er hårdare. Jag
tror icke, att ni har något hjerta.”
«Jag skulle önska, att jag icke hade något!"
Det var en liten darrning i Hannas röst, och som
Laurie ansåg detta för ett godt tecken, ändrade han
stridssätt, och begagnande sig af hela sin öfvertalnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
