Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
kunna språka gladt och muntert, och ännu svårare
var det för den unge att lyssna på berömmet öfver det
förlidna årets framgång, hvilken nu för älskaren syntes
som bortkastadt arbete. Han fortfor att språka så
länge han kunde, sedan gick han bort till pianot och
började spela. Fönstren voro öppna, och Hanna, som
gick i trädgården med Betty, förstod för första gången
musiken bättre än systern, ty han spelade ’"Sonate
Pathétique’, och spelade den så, som han aldrig gjort
förut. i |
«Den är utmärkt vacker, men så sorgsen, att
den kan komma en att gråta; spela någonting muntrare
för oss, min gosse," sade mr Laurence, hvars goda,
gamla hjerta var fullt af deltagande, som han längtade”
att få visa, men inte visste huru det skulle ske.
Laurie öfvergick till ett lifligare stycke och spe-
lade stormande under några minuter och skulle tappert
fortsatt på samma sätt, om han ej, vid en tillfällig
paus, hade hört mrs Marchs röst, då hon ropade:
Snälla Hanna, kom in, jag behöfver dig!”
Detta var just, hvad Laurie längtade att få säga,
fastän i en helt olika betydelse. Under det han
lyssnade, lemnade han sin plats; musiken slutade med
ett brutet ackord, och Laurie satt i mörkret.
<Jag står ej ut med detta,” mumlade den gamle
herrn, i det han steg upp, och trefvande sig fram till
pianot, lade han en vänlig hand på Lauries begge
breda skuldror och sade så mildt som en qvinna:
Jag vet det, min gosse, jag vet det!”
Laurie svarade ej på en stund; sedan sade han
skarpt:
<Hvem har berättat det för er?”
<Hanna sjelf."
Nå, då är deb slut!" utropade han och skakade
bort farfadrens händer med en otålig rörelse; ty ehuru
tacksam för hans deltagande, kunde Lauries manliga
stolthet likväl icke fördraga en mans medlidande.
"Icke alldeles; ty jag önskar säga en sak, och
sedan skall det vara slut," svarade mr Laurence med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
