Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
det gladde henne, att Laurie inte hade någon del i
Bettys lidande.
"Ja, jag upphörde att hoppas då, men jag ville
ej gerna tillstå det, jag försökte att tro, att det blott
var en sjuklig fantasi, och jag ville icke oroa någon
dermed. Men då jag såg er alla vara så friska och
starka och fulla med lyckliga planer, då var det på-
kostande att känna, att jag aldrig kunde bli som ni
— och då var jag olycklig, Hanna."
«0, Betty, och du ville icke säga detta till mig
— ville icke låta mig trösta och hjelpa dig! Huru
kunde du sluta ditt hjerta för mig och bära alllsam-
mans ensam?"
Hannas röst var full af öm förebråelse, och hen-
nes hjerta sved, då hon tänkte på alla de ensamma,
tysta strider, som Betty utkämpat, innan hon hade
lärt sig att säga farväl till helsa, kärlek och lif, och
så gladt kunna taga på sig sitt kors.
"Kanske att det var orätt, men jag försökte att
göra rätt, jag var icke säker derpå, och som ingen
sade någonting, hoppades jag, att jag misstagit mig.
Det skulle varit så sjelfviskt af mig, om jag oroat er
alla, då mamma var så ängslig för Margret, och Amy
var borta, och du var så lycklig med Laurie — jag
trodde åtminstone så då.”
"Och jag trodde, att du älskade honom, Betty,
och jag for bort, emedan jag ej kunde älska honom,"
utropade Hanna, som var glad att få uttala hela
sanningen.
Betty såg så förvånad ut öfver denna förestäl-
ning, att Hanna icke kunde låta bli att småle, trots
sin sorg, och sedan sade hon sakta:
"Således tyckte du ej om honom, min Betty?
Jag fruktade, att så var, och inbillade mig, att ditt
stackars lilla hjerta var fullt af kärleksqval hela den
tiden."
"Men, Hanna, huru skulle jag kunna älska ho-
nom, då han var så förtjust i dig?" frågade Betty
lika oskyldig som ett barn. "Jag håller obeskrifligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
