- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
197

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

197

sig öfver henne, ty han var förändrad, och hon kände,
att hon aldrig mera skulle återfinna gossen med det
glada ansigtet i den modernt klädde unge mannen
som satt bredvid henne. Han var vackrare än
någonsin; men nu, sedan glädjerodnaden, som mötet
med henne hade framkallat, var öfver, såg han
trött och nedslagen ut — han såg icke sjuk eller
precis olycklig ut, men han hade blifvit äldre och
allvarsammare, än två års lyckligt lif skulle kunnat
göra honom. Hon kunde ej förstå detta och vå-
gade icke göra några frågor, derför skakade hon på
hufvudet och satte ponnierna i gång, just som pro-
cessionen vek af bortom bågarne på Paglioni-bron
och försvann 1 kyrkan.

"Que pensez-vous?" sade hon kommande fram
med sin franska, som hade förbättrats med afseende"
på qvanliteten, om än icke till qvaliteten, sedan hon
kom utomlands.

Att mademoiselle har begagnat sin tid mycket
väl, och att resultatet är förtjusande," svarade Laurie,
bugande sig med handen på hjertat och med en be-
undrande blick.

Hon rodnade af glädje, men det oaktadt var hon
ej lika nöjd med komplimangen, som hon blef öfver
det okonstlade beröm, hvilket han förr brukade till-
dela henne i hemmet, då han vid festliga tillfällen
romenerade rundt omkring henne och med ett hjort-
ligt leende och en gillande klapp på hufvudet för-
klarade, att hon var "riktigt sockersöt". Hon tyckte
ej om hans nya ton, ty fastän den ej var blasé, lät
den likväl likgiltig, trots blicken,

<Om han skall växa upp på det der viset, så
önskar jag, att han hade förblifvit en liten gosse i
hela sitt lif," tänkte hon med en besynnerlig känsla
af bedraget hopp och missnöje, men försökte under
tiden se fullkomligt glad och obesvärad ut.

Hos Avigdors fann hon de kära brefven från
hemmet, och lemnande tömmarne åt Laurie, läste hon
dem med förtjusning, under det de åkte på den skugg-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free