Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
rika vägen mellan gröna häckar, der det blommade
te-rosor lika friska som i Juni månad.
"Betty är mycket klen, säger mamma, Jag
tycker ofta, att jag borde resa hem, men alla säga
"stanna", och då gör jag det, ty jag skall aldrig mera
få ett sådant tillfälle som detta,” sade Amy och såg
allvarsam ut, då hon kom till nästa sida i bretvet.
"Deri tror jag ni har rätt. För resten kunde
ni ingenting uträtta der hemma, men det är deremot
en stor tröst för dem att veta, att ni mår bra och
är lycklig och roar er så mycket, min snälla Amy."
Då han sade detta, flyttade han sig litet närmare
henne och såg på henne med en blick, som mera
liknade hans fordna jag, och härvid minskades den
fruktan, som stundtals tryckt Amys hjerta; ty hans
blick; hans beteende och hans broderliga "min snälla
Amy" tycktes försäkra henne, att om någon sorg
eller bekymmer kom, så skulle hon icke vara ensam
i ett främmande land. Straxt derefter började hon
skratta och visade honom en liten teckning af Hanna
i hennes författarekostym med skärmen på mössan
stående rakt i vädret, under det att från henneg
mun utgå orden: "Snillet står i låga!"
Laurie smålog, tog teckningen och stoppade den
i västfickan "för att hindra den från att blåsa bort",
och lyssnade med stort intresse på det lifliga brefvet,
som Amy läste upp för honom. ]
"Detta blir en ofantligt rolig juldag för mig, som
först fick presenter på morgonen, så kom ni, sedan erhöll
jag bref på eftermiddagen, och i qväll skall jag på bjud-
ningen," sade Amy, just som de stego ur vagnen ibland
ruinerna efter den gamla fästningen, och en hel flock
af granna påfåglar kom trippande mot dem, tamt af-
bidande att blifva matade. Under det Amy leende
stod på vallen ofvantför honom och strödde ut smulor
åt de granne fåglarne, betraktade Laurie henne —
liksom hon förut gjort med honom — med en naturlig
nyfikenhet för att se hvilken förändring som tid
och frånvaro hade frambragt. Han fann ingenting,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
