Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
Femtonde kapitlet.
På hyllan.
I Frankrike hafva flickor tråkigt, tills de blifva
gifta, men då blir "Vive la liberté!" deras motto.
Hvar och en vet, att i Amerika visa flickor tidigt
tecken till oberoende och njuta af sin frihet med
republikansk smak; men med den första arfvingen
få vanligen de unga fruarne afsäga sig tronen och
lefva 1 en tillbakadragenhet, som nästan är lika sträng
som i ett franskt nunnekloster, ehuru ej för någon
del så tyst. Antingen de tycka om det eller icke,
blifva de verkligen stälda på hyllan, så snart som
bröllopsglädjen är öfver, och de festa af dem kunna
utropa, som en mycket vacker fru gjorde härom
dagen:
"Jag är lika vacker som förr, men ingen bryr
sig om mig mera, derför att jag är gift."
Som Margret aldrig varit någon skönhet eller
ens en firad lady, hade hon ej tått erfara denna be-
dröfvelse, förrän hennes barn voro ett år gamla, ty i
hennes lilla verld voro enkla vanor rådande, och hon
fann sig nu vara mera älskad och beundrad än
någonsin.
Emedan hon var en i högsta grad qvinlig liten
fru, så var hennes moderliga instinkt mycket stark,
och hon egnade sig så uteslutande åt sina barn, at
allt annat och alla andra nästan icke mera funnos
till för henne. Dag och natt rufvade hon öfyer barnen
med. outtröttlig ömhet och oro, under det hon öfver-
lemnade John åt hushållerskans ömma förbarmande,
ty de hade nu fått ett irländskt fruntimmer, som
skötte köksdepartementet. Som John gerna trifdes
hemma, saknade han i hög grad all den husmoderliga
uppmärksamhet, vid hvilken han förut blifvit van:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
