- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
214

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

214

men jag har ingenting velat säga, ty jag var öfver-
tygad, att allt skulle bli rätt med tiden,"

» "Ack, jag fruktar, att det icke gör det! Om jag
ber honom stanna hemma, skall han tro, att jag är
svartsjuk, och jag vill icke förolämpa honom med en
sådan idé. Han ser inte, att jag har behofaf honom,
och jag vet ej, huru jag skall kunna säga honom
detta utan ord.”

"Gör hemmet så angenämt för honom, att han
icke önskar gå bort. Mitt kära barn, han längtar
efter sitt lilla hem; men det är intet hem utan dig,
och du är alltid i barnkammaren."

"Nå, bör jag inte vara der?"

"Nej, icke hela tiden. Genom att stänga dig
för mycket inne blir du nervös, och då är du ohågad
för alltiug. Dessutom har du pligter emot John, lika-
väl som mot barnen, och du får ej försumma din man
för barnens skull — stäng honom icke ute från barn-
kammaren, utan lär honom att vara dig behjelplig
der, ty der är hans plats så väl som din, och barnen
behöfva honom. «Låt honom känna, att han har sin
pligt att uppfylla, och han skall gladt och troget göra
det, och derigenom skall det bli bättre för er alla.’

"Tror du verkligen det, mamma?"

"Jag vet det, Margret, ty jag har försökt det,
och jag gifver sällan råd, såvida jag ej förut erfarit
dess möjlighet. Då du och Hanna voro små, gjorde
Jag just som du nu gör och tyckte, att jag aldrig
fallgjorde min pligt, om jag icke uteslutande egnade
mig åt er. Er stackars far höll sig till sina böcker,
sedan jag afslagit all hjelp å hans sida, och lät mig
försöka mitt experiment på egen hand. Jag sträfvade,
så godt jag kunde, men Hanna var för mycket för
mig. Jag skämde nästan bort henne genom att vara
efterlåten. Du var sjuklig, och jag var så ängslig för
dig, att jag slutligen sjelf blef sjuk deraf. Då kom
påppa till hjelp och styrde lugnt om allting och gjorde
sig så nyttig, att jag genast insåg mitt misstag, och
sedan dess hav jag aldrig kunnat reda mig utan honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free