- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
216

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

216

"Det skall jag. Stackars John! Jag fruktar, att
jag har försummat honom på det allra högsta, men
jag trodde, att jag gjorde rätt, och han sade aldrig nå-
gonting."

"Han försökte att icke vara sjelfvisk, men han
har "känt sig mycket ensam och öfvergifven, inbillar
jag mig. Nu har just den tiden kommit, Margret, då
unga gifta menniskor äro hågade att aflägsna sig från
hvarandra, då det deremot skulle vara rätta tiden, då
de mest borde vara tillsammans; ty den första ömhe-
ten försvagas snart, såvida den icke omsorgsfullt be-
varas; och ingen tid är så skön och dyrbar för för-
äldrar, som de första åren, då det skänkes dem små
varelser att uppfostra. Låt icke John blien främling
för dina barn, ty de skola säkrare skydda honom och
göra honom lycklig i denna pröfningens och frestelsens
verld, än någonting annat skulle förmå, och genom
dem skolen I lära känna och älska hvarandra så som
I bören göra. Nu farväl, mitt älskade barn, tänk noga
på mammas predikan, följ den, om den synes dig
god, och Gud välsigne eder alla!"

Margret tänkte på "predikan", fann den god och
handlade efter den, fastän det första försöket icke
aflopp alldeles så, som hon hade ämnat. Barnen
tyranniserade henne naturligtvis och styrde hela huset,
så snart de började märka, att de genom sparkningar
och gälla skrik fingo allt hvad de önskade. Mamma
var en fullkomlig slaf för deras kapriser, men pappa
var ej så lätt besegrad och bedröfvade ibland sin
ömma maka genom ett försök att tillämpa faderlig
disciplin på sin ostyriga son. Ty Demi hade ärft en
smula af sin fars karaktersfasthet — vi vilja icke
kalla det envishet — och då han hade fått i sitt lilla
hufvud, att han skulle ha eller göra någonting, skulle
hvarken alla kungens hästar eller kungens män förmått
ändra detta lilla envisa hufvuds föresats. Mamma
tyckte, att den lilla engeln var för späd för att lära
sig besegra sina fördomar, men pappa trodde, attdet
aldrig var för tidigt att lära lydnad, och alltså upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free