- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
229

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

229

skicklighet plockade tre af de små mjölkfärgade rosorna,
som prydde muren bakom henne. Hon satte dem i
hans knappnål som ett fredsanbud, och han stod ett
ögonblick och såg ned på dem med ett eget uttryck,
ty i den italienska delen af hans natur fanns det en
anstrykning af vidskepelse, och just nu var han i
detta tillstånd af till hälften ljuf, till hälften bitter
melankoli, då nmnga menniskor, utrustade med stor
inbillningskraft, finna betydelse i småsaker och näring
för det romantiska i allting. Han hade tänkt på.
Hanna, då han fösökte plocka den taggiga röda rosen
— ty granna blommor klädde henne — och hon
hade ofta burit likadana som denna, tagna i drifhuset
der hemma. De bleka rosor, som Amy gaf honom, -
voro af det slag, som italienarne lägga i döda händer,
men aldrig binda i brudkransar, och för ett ögonblick
undrade han, om detta omen var för honom eller
Hanna. Men ögonblicket derefter besegrade hans
sunda amerikanska förstånd denna sentimentalitet, och
han skrattade ett hjertligare skratt, än Amy hört,
sedan han kom.

«Det är ett godt råd — ni gjorde bäst i att
följa det och rädda edra fingrar,” sade Amy, som
trodde, att hennes yttranden roade honom. |

«Tack, det vill jag!" svarade han på skämt —
och några månader sednare gjorde han det på allvar.

<Taurie, när skall ni resa till er farfar?” frågade
hon hastigt, just som hon hade slagit sig ned på en
grästorfva.

"Mycket snart."

«Det har ni sagt en tolf gånger under de sista
tre veckorna."

«Ja, jag påstår, att korta svar spara tid.”

<Han väntar er, och ni borde verkligen resa."

<Gästfria varelse, jag vet det!”

«Nå, hvarför reser ni inte då?"

«Medfödt förderf, förmodar jag." !

<Medfödd tröghet menar ni väl. Det är verkligen
förskräckligt!" och Amy såg sträng ut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free