- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
230

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

230

"Icke så illa som det ser ut, ty jag skulle blott
plåga honom om jag reste, derför kan jag lika väl
stanna och plåga er litet längre — ni kan uthärda
det bättre; ja, jag tror verkligen, att det gör er ut-
märkt godt!" sade Laurie, som lugnade sig med en
promenad på den breda listen på balustraden.

Amy skakade på hufvudet och öppnade sin rit-
bok med en undergifven min, men hon hade föresatt
sig att lexa upp "gossen", och efter ett ögonblick
återtog hon:

«Hvad håller ni nu på med?"

"Se på ödlorna."

"Nej, nej! Jag menar, hvad ämnar ni göra och
hvad önskar ni göra?"

"Röka en cigarrett, om ni tillåter mig."

«Hvad ni är förarglig! Jag tycker inte om
cigarrer, och jag tillåter er endast röka med det
vilkor, att jag får teckna af er på min ritning; ty
jag behöfver en figur."

"Med det största nöje i verlden. Hur vill ni
ha mig? TI hel- eller trefjerdedels figur? På hufvu-
det eller fötterna? Jag skulle vördnadsfullt föreslå
en hvilande ställning, sätt sedan dit er sjelf och kalla
det: Dolce far niente!"

"Var som ni är, och sof, om ni vil. Jag
ämnar . vara flitig," sade Amy med sin mest ener-
giska ton.

"Hvilken förtjusande entusiasm!" utropade Laurie
och stödde sig mot en urna med ett utseende af
fullkomlig tillfredsställelse.

«Hvad skulle Hanna säga, om hon såg er nu?«
frågade Amy otåligt, i det hon hoppades att lifva
honom genom att nämna sin ännu kraftfullare systers
namn. .

"Som vanligt: ”Gå bort, Laurie, jag har brådtom!’’
Han skrattade, under det ham talade, men skrattet
var ej naturligt, och en skugga gick öfver hans an-
sigte, ty nämnandet af det kära namnet rörde
vid såret, som icke var heladt ännu. Både ton och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free