Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
«Jag vill bli snäll, ack, jag vill bli snäll!"
Men Amy skrattade ej, ty hon hade sagt hvad
hon tänkte och slående på den utbredda handen med
sin blyertspenna sade hon strängt:
<Blyges ni inte öfver att ha en hand lik denna?
Hon är mjuk och hvit som en gvinnas och ser ut, som
hon aldrig gjorde någonting annat än begagnade Jou-
ving bästa handskar och plockade blommor åt frun-
timmer. Ni är, Gud ske lof, ingen sprätt, och det
gläder mig att se, att ni icke har några diamant-
eller stora sigillringar på henne, utan blott den lille
gamle ringen, som Hanna gaf er för länge sedan.
Den kära fickan! Jag önskade hon vore här för att
hjelpa mig."
«Det önskar jag ock!"
Handen försvann lika hastigt som den kom, och
det var tillräcklig kraft i hans upprepande at hennes
önskan för att till och med tillfredsställa Amy. En
ny tanke uppstod härvid hos henne, och hon såg ned
på honom; men han låg med hatten till hälften dra-
gen öfver ansigtet, liksom för att skydda det för so-
len, och mustascherne dolde munnen. Hon såg blott,
att hans bröst höjde och sänkte sig, då han drog ett
djupt andetag, som kunde ha varit en suck, och ham-
den, på hvilken ringen satt, sjönk ned i gräset, lik-
som för att dölja någonting, som var alltför dyrbart
eller alltför ömtåligt för att talas om. I ögonblicket
antogo en mängd småsaker och vinkar skapnad och
betydelse i Amys själ och underrättade henne om
hvad systern aldrig hade förtrott henne. Hon kom
ihåg, att Laurie icke ogerna talade om Hanna; hon
påminde sig skuggan på hans amsigte just nu, förän-
dringen i hans karakter och att han bar den lille
guldringen, som visst icke var någon prydnad för en
vacker hand. Flickor äro ferma att tyda sådane sa-
ker och förstå deras vältalighet; Amy hade trott, att
det låg något kärleksqval till grund för denna förän-
dring, och nu var hon säker derpå. Hennes klara
ögon fyldes med tårar, och då hon åter talade, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
