- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
238

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

238

det med en röst, som kunde vara oändligt mild och
ljuf, då hon ville ha den så.

"Jag vet, att jag ej har någon rättighet att säga
så till er, Laurie; och om ni ej vore den mest för-
dragsamma menniska i verlden, skulle ni blifva myc-
ket ond på mig. Men vi hålla alla så mycket af er
och äro stolta öfver er, och derför kunde jag ej för-
draga den tanken, att de der hemma skulle blifva
lika bedragna i sina förhoppningar med afseende på er,
som jag blifvit det — ehuru de kanske bättre skulle
kunnat förstå er förändring än jag."

"Det tror jag de skulle”, yttrade han under hat-
ten, med en bister ton, som var lika rörande som om
den hade varit bruten.

"De borde hafva underrättat mig och icke låtit
mig gå och prata i vädret och bannas, då jag i stäl-
let skulle ha varit mera vänlig och tålig än någonsin.
Jag har aldrig tyckt om den der miss Randal, och nu
afskyr jag henne", sade Amy listigt — emedan hon
önskade att nu blifva säker på sina fakta.

"Häng miss Randal!’ utropade Laurie, i det han
ryckte bort hatten från ansigtet med en blick, som
ej lemnade något tvifvel angående hans känslor för
den unga damen.

"Jag ber om ursäkt — jag trodde —+ här gjor-
de Amy en diplomatisk paus.

"Nej, det trodde ni inte; ni visste fullkomligt
väl, att jag aldrig brytt mig om någon annan än Han-
na." Laurie yttrade detta med sin gamla häftiga ton
och vände bort ansigtet, under det han talade.

"Ja, det trodde jag ock; men som de aldrig sade
någonting om den saken hemifrån och ni reste bort,
så trodde jag att Jag misstagit mig. Och Hanna ville
inte vara snäll emot er? Besynnerligt! ty jag är
säker på, att hon älskade er innerligt.

"Hon var snäll, men icke på det rätta sättet, och
det är lyckligt för henne, att hon icke älskade mig,
ifall jag är en sådan oduglig varelse, som ni anser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free