Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
«Adjö, snälla Amy!" och med dessa ord, yttrade
med den tonen, hon tyckte om, lemmade Laurie hen-
ne, efter en handtryckning, som nästan gjorde ondt
för sin innerlighets skull.
Följande morgon fick Amy, istället för hans van-
liga besök, ett bref, som kom henne att småle i bör-
jan och sucka, då hon kom till dess slut.
«Min kära Mentor!
sVar god säg er tant farväl å mina vägnar och
fröjda er i ert sinne, ty "late Laurence" har, som
den snällaste af alla gossar, rest till sin farfar. Jag
önskar er en glad vinter, och måtte gudarne bevilja
er en lycksalig smekmånad i Valrosa. Jag tror, att
Fredrik skulle hafva stor nytta af en väckelse.
Framför detta till honom tillika med mina gratula-
tioner.
Er tacksamme
Telemach."’
«Gode gosse! Det gläder mig, att han har rest,"
sade Amy med ett gillande småleende; men i nästa
ögonblick fördystrades hennes ansigte, då hon såg sig
omkring i det tomma rummet, och hon sade med en
ofrivillig suck:
«Ja, jag är glad — men jag skall sakna honom
ofantligt!"
Sjuttonde kapitlet.
Skuggornas dal.
Då den första bitterheten var öfver, mottog fa-
miljen det oundvikliga och försökte att gladt bära det,
hjelpande hvarandra medelst denna förökade kärlek,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
