Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
nan i ögonen, som han älskade och kunna säga: "allt
är som det bör vara!" beskyddade honom.
Mycket sannolikt kommer någon mrs Grundy
att säga: "Detta tror jag inte på, ty gossar äro gos-
sar och unge män måste rusta ut i ungdomen, och
qvinnor få inte begära några underverk." Mitror det
inte, mrs Grundy, det vågar jag säga, men icke desto
mindre är det sannt. Qvinnor utföra många under-
verk, och jag har den öfvertygelsen, att de äfven
skulle kunna vara i stånd att utföra det under-
verket att uppresa manlighetens standar genom att
neka att instämma i sådana yttranden. Låt gossar
vara gossar — ju längre desto bättre — och låt yng-
lingar rusta ut, om de nödvändigt skola göra det,
men mödrar, systrar och vänner måste hjelpa till att
hindra dem att bli öfvermätta och noga se till,
att skörden icke blir förstörd, utan tro — och visa,
att de tro — på möjligheten af bevarandet utaf de
dygder, som göra män manliga i qvinnors ögon. Om
detta är en qvinlig villfarelse, så låt oss då få behålla
den så länge vi kunna, ty utan den är hälften aflif-
vets skönhet och romantik förlorad, och sorgliga anin-
gar skulle förbittra alla våra förhoppningar, som vi
fästat vid små snälla, ömhjertade gossar, hvilka ännu
älska sina mödrar högre än sig sjelfva och icke
skämmas för att tillstå detta.
Laurie trodde, att hans pligt att glomma kärleken
till Hanna skulle under åratal taga hans krafter i
anspråk; men till hans stora förvåning upptäckte han,
alt det gick lättare för hvarje dag. I början ville
han icke tro det och blef ond på sig sjelf och kunde
ej förstå det, men våra hjertan äro några besynner-
liga och illfundiga ting, och tiden och naturen drifva
der sitt spel trots vår egen vilja. Lauries hjerta ville
icke svida, och med en hastighet som förvånade
honom, envisades såret att läkas, och i stället för att
försöka att glömma, fann han, att han försökte att
komma ihåg. Han hade icke förutsett, att saken
skulle kunna taga denna vändning, och var ej beredd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
