- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
260

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

260

menerande upp och ned i en balsalong, stödjande sig
på en lång herres arm, begges ansigten utgjordes af
en stor svart prick, enligt det sista modet i ritkonsten,
hvilket nog var beqvämt, men icke särdeles tillfreds-
ställande.

Hennes tant trodde, att hon ångrade sitt svar
till Fredrik, och då Amy fann, att allt förnekande
häraf tjenade till intet och förklaringar vero omöjliga,
lät hon henne tro hvad hon ville och lagade blott,
att Laurie skulle få veta, att Fredrik rest till Egypten.
Detta var allt, men hamn förstod det, och han såg
lättad ut, då han med en vördnadsvärd min sade till
sig sjelf:

"Jag var säker, att hon skulle tänka bättre på
saken. Stackars gamle gosse, jag har genomgått allt
detta och kan sympatisera med dig.’

Härvid drog han en djup suck, och sedan, lik-
som han hade fullgjort sin pligt emot det förflutna,
lade han upp fötterna på soffan och njöt af Amys
bref i högsta grad.

Medan dessa förändringar försiggingo utomlands,
hade sorgen infunnit sig i hemmet, men brefvet, som
handlade om att Betty var döende, fick Amy aldrig,
och då nästa bref kom, grönskade gräset på systerns
graf. Denna sorgliga underrättelse mötte henne i
Vevey, ty i Maj hade hettan drifvit dem ifrån Nizza,
och de hade långsamt rest till Schweiz öfver G-enua
och de italienska sjöarne. Hon bar sorgen temligen
bra och underkastade sig lugnt familjebeslutet, att
icke förkorta sin resa, ty då det nu var för sent att
taga farväl af Betty, gjorde hon bäst i att stanna ute
och låta frånvaron mildra hennes sorg. Men hennes
hjerta var mycket tungt — hon längtade hem, och
hvarje dag såg hon ilrigt tvärs öfver sjön, väntande
att Laurie skulle komma och trösta henne.

Han kom mycket snart, ty samma post hade
medfört bref till dem begge, men han var i Tyskland,
och det gick några dagar om, innan det nådde
honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free