Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
det hennes enda prydnad. Om han hade haft några
tvifvel angående det mottagande, ham skulle röna af
henne, så blefvo de lugnade i samma stund, som hon
tittade upp och fick se honom; ty släppande allt
sprang hon till honom och utropade med en ton af
omisskänlig kärlek och längtan:
«0, Laurie, Laurie! Jag visste, att ni skulle
komma till mig!"
Jag tror, att härmed blef allt sagdt och uppgjordt;
ty under det de ett ögonblick stodo alldeles tysta
bredvid hvarandra och det mörka hufvudet beskyd-
dande böjde sig ned öfver det ljusa, kände Amy, att
ingen kunde så stödja och trösta henne som Laurie,
och Laurie blef öfvertygad, att Amy var den enda
qvinna i hela verlden, som kunde fylla Hannas plats
och göra honom lycklig. Men han sade det ej till
henne, och likväl kände hon sig icke sviken i sina
förhoppningar, ty begge kände samningen och voro
nöjda och lemnade gladt resten åt tystnaden.
I ett ögonblick hade Amy: återvändt till sin
plats och, medan hon torkade bort sina tårar, plockade
Laurie upp de kringströdda papperen och fann vid
åsynen af de nästan utnötta brefven och de be-
tecknande ritningarna, goda förebud för framtiden.
Då han satte sig ned bredvid henne, kände Amy sig
blyg igen och blef röd som en ros, då hon tänkte på
sin oöfverlagda helsning.
«Jag kunde inte hjelpa det, jag kände mig så
ensam och sorgsen och blef så innerligt glad öfver
att träffa er. Det var en sådan öfverraskning att få
se er, just som jag såg upp, i synnerhet som jag
började frukta, att ni icke skulle komma," sade hon,
under det hon förgäfves sökte tala fullkomligt na-
turligt.
«T samma ögonblick jag fick underrättelsen reste
jag. Jag skulle önska, att jag kunde säga er någon-
ting för att trösta er öfver förlusten af den kära lilla
Betty, men jag kan endast känna och..." han kunde
icke fortsätta längre, ty äfven ham blef helt plötsligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
