Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
förlägen och visste icke hvad han skulle säga. Han
längtade efter att få lägga Amys hufvud på sin
skuldra och bedja henne riktigt gråta ut, men han
vågade inte, derför tog han i stället hennes hand och
gaf den en sympatetisk tryckning, som var bättre
än ord.
«Ni behöfver ingenting säga — detta tröstar
mig," sade hon sakta. "Betty är nu lycklig, och
jag bör icke önska henne tillbaka — men jag fruktar
för att komma hem, hur mycket jag än längtar
efter att se dem alla. Men vi skola inte nu tala om
detta, ty det kommer mig att gråta, och jag behöfver
njuta af ert sällskap, medan ni är här. Ni är ju icke
nödsakad att genast fara tillbaka, eller hur?"
«Icke om ni behöfver mig, älskade Amy."
"Ack, det gör jag i så hög grad! Tant och
Florence äro mycket snälla, men jag tycker det är
liksom ni vore en medlem af familjen, och det skulle
vara en sådan tröst att ha er här en liten tid."
Amy talade och såg ut alldeles som ett hemsjukt
barn, hvars hjerta var fullt, och detta gjorde, att
Laurie genast glömde sin förlägenhet och gaf henne
just hvad hon behöfde — den ömhet, hvarvid hon
var van, och det lifvande samtal, som hon behöfde.
«Stackars lilla barn! Ni ser ut, som ni vore
till hälften sjuk af sorg. Men nu tänker jag taga
vård om er, gråt derför icke mera, utan kom och
promenera med mig — det blåser för kallt för er
att sitta stilla," sade han på detta halft smekande,
halft befallande sätt, som Amy tyckte om, och här-
under knöt han på henne hatten, lade hennes arm i
sin och började gå upp och ned i den soliga gången
under de nyutslagna kastanjerna. Han kände sig
mera obesvärad på gående fot, och Amy fann det
mycket trefligt att ha en stark arm att stödja sig
på, ett bekant ansigte, som smålog mot henne, och
en vänlig röst, som talade ljufligt till henne ensam.
Den märkvärdiga, gamla trädgården hade skyddat
många älskarepar och tycktes särskildt gjord för dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
