- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
266

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

266

Han hade nästan inbillat sig, att le dénouement
skulle ega rum i slottsträdgården vid månsken, och
å det mest behagfulla och passande sätt, men det
råkade bli raka motsatsen — ty saken uppgjordes
på sjön vid middagstiden och med några högst enkla
ord. De hade varit ute och rott hela förmiddagen
från det dystra St. Gingolf till det soliga Montreux,
med Savoyeralperna på ena sidan samt St. Bern-
hard och Dent du Midi på den andra, det vackra
Vevey i dalen och Lausanne uppe på höjderna bakom,
en molnfri blå himmel öfver deras hufvuden och
inunder den blåa sjön, beströdd med de pittoreska
båtarne, som likna hvitvingade fiskmåsar.

De hade talat om Bonnival, då de gledo förbi
Chillon, och om Rousseau, då de sågo upp på
Clarens, der han skref sin Heloise. Ingen af dem
hade läst den, men de visste, att det var en kärleks-
historia, och begge undrade i hemlighet, om den var
hälften så intressant som deras egen. Amy hade
plaskat med handen i vattnet under en liten paus,
som uppstått i deras samtal, och då hon såg upp,
hvilade Laurie på årorna med ett uttryck i sina ögon,
hvilket hastigt kom henne att säga, blott för att ha
någonting att säga:

«Ni måste vara trött — hvila er litet och låt
mig ro; det skall göra mig godt, ty sedan ni kom,
bar jag varit fasligt lat och låtit passa upp mig.”

«Jag är icke trött, men ni skall få sköta den
ena åran, om ni vill. Här är tillräcklig plats, fastän
jag suttit nästan i midten, men jag var tvungen att
göra det, ty annars ville inte båten gå stadigt,”
svarade Laurie, som om han mycket tyckt om detta
arrangement.

Som Amy kände. med sig att hon icke mycket för-
bättrat saken, intog hon den erbjudna smala platsen,
skakade håret öfver ansigtet och mottog åran. Hon
rodde lika bra som hon utförde många andra saker,
och, fastän hon begagnade båda händerna och Laurie

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free