Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
hviskningar, mera vältaliga än böner, emedan hoppfull
undergifvenhet går hand i hand med naturlig sorg.
Heliga ögonblick! då hjerta talar till hjerta under
nattens tystnad och vänder bedröfvelsen till en väl-
signelse, som näpser sorgen och stärker kärleken.
Då Hanna kände detta, syntes hennes börda lättare
att bära, pligten blef ljufvare, och lifvet såg ej så
outhärdligt ut, sedt från det säkra skyddet af hennes
moders armar.
Då ett svidande hjerta har erhållit någon tröst,
finner också det oroliga sinnet hjelp; ty en dag, då
hon gick till biblioteket och lutade sig ned öfver det
goda gråa hufvudet, som lyftes upp för att med ett
lugnt leende välkomna’ henne, sade hon mycket
ödmjukt:
"Fader, tala till mig som du talade till Betty.
Jag behöfver det bättre än hon gjorde, ty jag är
full med fel."
"Mitt älskade barn, ingenting kan trösta mig så
som detta," svarade han med bruten röst och slog
begge armarne om henne, liksom äfven han behöft
hjelp och icke fruktat att begära den.
"Sedan Hanna satt sig 1 Bettys lilla stol straxt
bredvid honom, omtalade hon sina bekymmer, sin
knotande sorg öfver förlusten af Betty, sina fruktlösa
försök, som gjort henne alldeles modlös, sin brist på
tro, som kommit henne att se lifvet så mörkt och all
denna sorgliga förvillelse, som vi kalla förtviflan.
Hon gaf honom sitt fulla förbtroende, han gaf henne
den hjelp hon behöfde, och begge funno härunder
tröst; ty den tiden hade nu kommit, då de kunde
tala till hvarandra icke endast som far och dotter,
utan som man och qvinna, i stånd att med glädje
tjena hvarandra med ömsesidig sympati lika väl som
med ömsesidig kärlek. Här i det gamla biblioteket,
som Hanna kallade "kyrkan med en församlingsbo"”,
tillbragte hon lyckliga stunder, fulla af djupt begrun-
dande, och från hvilka hon alltid kom med friskt
mod, återvunnen glädtighet och ett mera undergifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
