- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
270

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

270

sinne; ty föräldrarne, som förut lärt ett barn att
utan fruktan möta döden, höllo nu på att försöka
lära det andra att mottaga lifvet utan förtviflan eller
misströstan och att begagna dess pröfningar med
tacksamhet och kraft.

Hanna hade äfven andra hjelpare, ringa: helso-
samma pligter och fröjder, hvilkas andel i att tjena
henne man icke får förneka och hvilka hon långsamt
lärde sig uppfatta och värdera. Borstar och tork-
handdukar kunde aldrig mera blifva så obehagliga
som de en gång hade varit, ty Betty hade presiderat
öfver dem begge, och någonting af hennes husmoder-
liga ande tycktes hvila öfver den lilla damtrasan och
den gamle borsten, som aldrig fingo kastas bort. Då
Hanna begagnade dem, ertappade hon sig gnolande
på de sånger, som Betty brukade gnola, härmande
Bettys sätt att städa och ställa iordning och gifvande
små upphjelpningar här och der, som höllo allt friskt
och nätt, hvilket var första steget till att göra hem-
met lyckligt, fastän hon icke visste det förrän Elsa
med en gillande blick sade:

"Ni, lilla omtänksamma varelse, ni har föresatt
er, att, på hvad er ankommer, icke låta oss sakna
det kära bortgångna lammet. Vi säga icke mycket,
men vi se det, och Herren skall välsigna er för det;
det skall ni få se."

Under det de sutto och sydde, märkte Hanna
huru mycket hennes syster Margret hade förkofrat
sig, hur väl hon kunde tala, hur mycket hon visste
om goda qvinliga impulser, tankar och känslor, hur
lycklig hon var med man och barn, och huru mycket
de alla gjorde för hvarandra.

"Giftermål är, när allt kommer omkring, en för-
träfflig sak, och jag undrar, om jag skulle kunna slå
mig ut hälften så bra som du har gjort, i fall jag för-
sökte det, förutsatt nämligen, att jag kunde gifta mig,"
sade Hanna, som i den upp- och nedvända barn-
kammaren lagade i ordning en pappersdrake åt
Demi,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free