Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
hjertan kunna inrymma så många — mitt är så
elastiskt, det tyckes aldrig blifva fullt nu, och förr
brukade jag vara fullkomligt nöjd med min familj. Jag
kan inte förstå detta.”
«Men jag gör det," svarade mrs March med sitt
kloka leende, just som Hanna vände om sidan på bref-
vet för att läsa, hvad Amy skref om Laurie.
«Det är så skönt att vara älskad så som Laurie
älskar mig. Han är inte sentimental och talar inte
mycket om sin kärlek, men jag ser och känner den
i allt hvad han säger och gör, och det gör mig så
lycklig och så ödmjuk, att jag ej ser ut som jag vore
samma flicka. Jag har aldrig förrän nu vetat, huru
god, ädelmodig och öm han var, ty han låter mig läsa
i sitt hjerta och jag finner det fullt af ädla impulser,
förhoppningar och föresatser, och är så stolt öfver att
det är mitt. Han säger, att han känner liksom om
han "kunde nu göra en lycklig resa, då han har mig
ombord som styrman och en hel mängd kärlek till
ballast." Jag har lofvat honom att följa med, och
jag skall försöka att blifva allt hvad han tror. mig
vara, ty jag älskar min modige kapten af allt mitt
hjerta, af hela min själ och af alla mina krafter, och
jag skall aldrig öfvergifva honom, så länge Gud låter
oss vara tillsammans. O, moder, jag visste aldrig, att
denna verlden så mycket kunde likna himmelen, då
två personer älska och lefva för hvarandra!”
«Och detta är vår kalla, förbehållsamma, verlds-
liga Amy! Kärleken gör i sanning underverk! Huru
utomordentligt lyckliga de måtte vara!" Och Hanna
lade med varsam hand ihop de rasslande pappers-
arken, alldeles på samma sätt som man lägger ihop
en älsklig roman, som hållit läsaren fängslad tills slutet
kommer, då han åter finner sig ensam i den arbe-
tande alldagliga verlden igen.
Efter en liten stund gick Hanna upp till öfra
våningen, ty det var regnigt, och hon kunde icke
promenera. En orolig ande fick makt med henne,
och den gamla känslan kom igen, fastän ej så bitter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
