Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
som den en gång var, utan en sorgsen tålig undran
hvarför den ena systern skulle ha allt hvad hon ön-
skade och den andra ingenting. Det var icke sannt;
hon visste detta och försökte slå bort denna tanke,
men den naturliga åtrån efter kärlek var stark, och
Amys lycka väckte hos Hanna en brinnande läng-
tan efter någon, som hon kunde älska af själ och
hjerta och hålla sig till, så länge Gud lät dem vara
tillsamman.
Uppe på vinden, der Hannas oroliga vandringar
slutade, stodo fyra små träkoffertar i en rad, hvar
och en märkt med dess egares namn och fyld med
reliker från barndomen och den allra första ungdoms-
tiden, som nu var förbiför dem alla. Hanna tittade i dem,
och då hon kom till sin egen, stödde hon hakan mot
kanten och stirrade frånvarande på den kaotiska sam-
lingen, tills en packe af gamla temaböcker fängslade
hennes öga. Hon drog fram dem, vände på dem och
genomlefde på nytt den angenäma vintern hos den
vänliga mrs Kirke. Först smålog hon, sedan blef
hon tankfull, derefter sorgsen, och då hon kom til
en liten breflapp, som professorn skrifvit, började
hennes läppar darra, böckerna gledo ur hennes knä,
och hon satt och såg på de vänliga orden, liksom de
antagit en ny betydelse och vidrört en öm fläck i
hennes hjerta.
«Vänta på mig, min vän; jag kommer kanske
litet sent, men jag kommer med all säkerhet."
«Ack, om han blott komme! Så vänlig, så god,
så fördragsam han alltid var mot mig, min käre,
gamle Fritz, jag uppskattade honom icke hälften så
mycket, då jag hade honom, men hvad jag nu skulle
tycka om att få se honom, ty alla tyckas gå bort
ifrån mig och lemna mig alldeles ensam."
Hon höll fast det lilla papperet, som om det
innehållit ett löfte, hvilket nu skulle uppfyllas; Hanna
lade hufvudet på en mjuk traspåse och snyftade, liksom
till opposition mot regnet, som smattrade på taket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
