Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
bli att vara stolt öfver henne. Tamt och onkel skulle
alltså föreställa far och mor; vi voro så upptagna af
hvarandra, att vi, skilda åt, icke voro till ringaste
nytta, men ett förtjusande sätt att arrangera allt var
ett giftermål och derför gifte vi oss.”
«När? Hvar? Huru?" frågade Hanaa, som vari
en riktig feber af qvinligt intresse och nyfikenhet,
ty hon kunde icke ännu få saken det minsta klar
för sig.
«För sex veckor sedan, hos amerikanska konsuln
i Paris — :det var naturligtvis ett mycket tyst bröl-
lop, ty äfven i vår lycka kunde vi icke glömma vår
lilla kära Betty."
Då han sade detta, lade Hanna sin hand i hans,
och Laurie strök sakta den lilla röda kudden, som
han så väl mindes.
<Hvarför lät ni oss inte få veta ert giftermål
efteråt?" frågade Hanna i en lugnare ton, sedan de
suttit alldeles stilla ett ögonblick.
«Vi ville öfverraska er och hade ämnat resa hem
direkte först, men så snart vi voro gifta, fann den
käre gamle farfar, att han ännu icke på en månad
kunde bli färdig, utan skickade bort oss att tillbringa
smekmånaden, hvar vi behagade. Amy hade en gång
kallat Valrosa för ett verkligt "smekmånadshem", och
derför foro vi dit och voro så lyckliga, som man blott
kan vara en gång i sitt lif. Vid min själ var det icke
kärlek ibland rosor!"
För ett ögonblick tycktes Laurie alldeles ha
glömt bort Hanna, och det gladde henne; ty det fak-
tum, att han så fritt och naturligt berättade henne
alla dessa saker, försäkrade henne, att han fullkom-
ligt hade glömt och förlåtit. Hon försökte att draga
bort sin hand, men liksom han gissat tanken, som
föranledde denna halft ofrivilliga impuls, höll Laurie
fast den, i det han med ett manligt allvar, som hon
aldrig förr sett hos honom, sade:
"Dyra Hanna, jag önskar säga dig en sak, och
sedan skola vi aldrig mera tala derom. Som jag sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
