- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
285

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

285

dig i mitt bref, då jag skref, att Amy hade varit så
snäll emot mig, skall jag aldrig upphöra att älska dig;
men kärleken är förändrad, och jag har lärt mig inse,
att det är bäst som det är. Amy och du hafva blott
bytt om plats i mitt hjerta, det är allt. Jag tror, att
det var meningen, att det skulle gå så, och det hade
nog utvecklat sig helt naturligt, om jag blott hade
väntat, som du försökte att förmå mig till; men jag
har aldrig kunnat vara tålig, och derför fick jag hjerte-
sorg. Jag var en gosse då — halsstarrig och häftig,
och det fordrades en hård lexa för att visa mig mitt
misstag. Ty det var det, Hanna, och du sade det åt ’
mig, och jag fann det äfven sjelf, sedan jag väl häde
gjort mig till en narr. Vid den tiden var jag, vid
Gud, så förvirrad i mitt sinne, att jag icke visste,
hvilken jag mest älskade — dig eller Amy — och
Jag försökte älska begge lika, men det kunde jag icke;
och då jag fick se henne i Schweiz, tycktes "allt med
ens blifva klart för mig." Ni fingo då begge edra
rätta platser, och jag kände mig fullt säker på, att
det var förbi med den gamla kärleken, innan den nya
började och att jag ärligt kunde dela mitt hjerta
emellan min syster Hanna och min hustru Amy och
älska dem begge innerligt. Vill du tro detta och
återgå till de gamla lyckliga tiderna, då vi först kände
hvarandra?"

"Jag tror det af allt mitt hjerta, men Teddy, vi
kunna aldrig mer blifva gosse och flicka — de gamla
lyckliga tiderna komma icke tillbaka, och det få vi
icke vänta. Vi äro nu man och qvinna, som hafva
framför oss allvarliga arbeten, ty lektiden är förbi,
och vi måste för alltid afstå från att spela puts och
ställa till upptåg, och jag är så öfvertygad, att du
känner detta; jag ser det på den förändring, du un-
dergått, och du skall finna det hos mig. Jag kom-
mer att sakna min gosse, men jag skall älska mannen
lika mycket och beundra honom mer, emedan han
ämnar bli hvad jag hoppades, att han skulle bli. Vi
kunna icke längre vara små lekkamrater, men vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free