Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
genom förmaksdörren, under det hon på det mest
prydliga sätt dukade bordet.
Min Gud, hvad de pratade! Först den ene, så
den andre, och derefter pratade alla på en gång —
försökande att på en halttimme berätta allt hvad som
händt. på tre år. Det var lycka, att det fanns te
till hands för att åstadkomma en liten paus och skänka
dem en smula förfriskning, ty de skulle blifvit hesa
och dånat, om de hade fortsatt länge på samma
sätt. Hvad det var för en lycklig procession, som
nu tågade af till den lilla matsalen! Mr March förde
stolt ut "mrs Laurence", och mrs March stödde sig
lika stolt på "min sons arm"; den gamle mr Lau-
rence förde ut Hanna och hviskade till henne: "Nu
måste ni bli min flicka," och härvid såg han bort åt
det tomma hörnet vid eldstaden, och det kom Hanna
att med darrande läppar hviska tillbaka: "Jag skall
försöka att fylla hennes plats, sir."
Tvillingarne hoppade bakefter och kände, att det
tusenåriga riket stod för dörren, ty alla voro så syssel-
satta med de nykomna, att de blefvo lemnade utan
uppsigt och fingo följa sin egen goda vilja, och man
kan vara säker om, att de visste begagna sig af till-
fället. Stulo de sig icke till att smutta på teet och
äta pepparkaka efter godtycke samt bröto sönder en
varm kaka, och, för att kröna sin öfverträdelse, smögo
de icke begge en liten frestande tårta i sina små
förklädsfickor, der den stack fram och smulade sig
på det mest förrädiska vis, lärande dem, att både
den menskliga naturen och bakverk äro svaga och
bräckliga! Belastade med det brottsliga medvetandet
af de annekterade tårtorna och fruktande, att "Do-
dos" skarpa ögon kunde genomtränga den tunna
förklädnaden af kambrik och merino, som skylde
deras rof, höllo de små syndarne sig till "mofa", som
icke hade sina glasögon på sig. Amy, som fick gå
omkring” liksom en förfriskning, återvände (ill för-
maket, stödd på pappa Laurences arm, de andra
paren gingo som förut, och härigenom kom Hanna att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
