Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
bli utan kavaljer. Först brydde hon sig icke om
det, ty hon dröjde litet för att besvara några af Elsas
ifriga frågor.
«Skall miss Amy åka i täckvagn och begagna
allt det der vackra silfret, som finns hos gamle herr
Laurence?" |
«Mig skulle det inte förundra, om hon åkte efter
sex hästar, åt på guldservis och begagnade diamanter
och "brysselspetsar" i hvardagslag. Teddy tycker
ingenting vara för godt åt henne," svarade Hanna
med utomordentlig förnöjelse.
«Det är det inte heller! Vill ni ha lungmos eller
fiskbullar till qvällsvard?” frågade Elsa, som helt för-
ståndigt blandade ihop poesi och prosa.
«Det gör mig detsamma," svarade Hanna och
stängde dörren, kännande, att mat i detta ögonblick
var ett särdeles olämpligt ämne att tala om. Hon
stod ett ögonblick och såg efter sällskapet, som för-
svann uppför trappan, och just som Demis korta,
rutiga ben sträfvade uppför sista trappsteget, öfver-
föll henne plötsligt en sådan känsla af ensamhet, att
hon såg sig omkring med skumma ögon, liksom för
att söka någonting att stödja sig på, ty äfven Teddy
hade öfvergifvit henne. Om hon hade vetat, hvilken
födelsedagspresent kom henne närmare för hvar minut,
skulle hon icke ha sagt till sig sjelf: "Jag skall
gråta en liten smula, då jag lägger mig, ty nu duger
det inte att vara pjunkig." Sedan strök hon med
handen öfver ögonen, ty hon hade qvar sin pojkaktiga
ovana att aldrig veta, hvar hon hade sin näsduk och
hon hade just lyckats taga på sig en småleende
min då det hördes en knackning på förstugudörren.
Hon öppnade den med gästfri skyndsamhet, men
studsade, liksom ett spöke för andra gången hade öf
verraskat henne, ty der stod en stor, skäggig gent-
leman, hvars ansigte strålade emot henne i mörkret
som en midnattssol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
