- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
302

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

302

nor skulle aldrig gifta sig för penningar," och så snart
orden hade undsluppit henne, rätade hon på sig och
såg på sin man, som med spefullt allvar svarade:

« Alldeles riktigt, fastän du ibland kan få höra
förtjusande flickor säga, att de ämna gifta sig för
penningars skull. Om jag mins rätt, ansåg äfven du
det en gång för din pligt att göra ett rikt giftermål,
och det kan kanske förklara, hvartör du gift dig med
en odugling som jag."

«(), min käraste gosse, säg icke så! Jag glömde,
att du var rik, då jag sade "ja". Men jag skulle
gift mig med dig, om du icke haft en styfver, och
ibland önskar jag, att du vore fattig, på det jag skulle
få visa dig, huru mycket jag älskar dig," och Amy
som i sällskap alltid var mycket värdig, men i hem-
met mycket innerlig, gaf tydliga bevis på sanningen
af sina ord.

«Du tror väl inte, fortsatte hon; att jag är en
sådan beräknande verldslig varelse, som jag en gång
försökte att vara, eller hur? Det skulle komma mitt
hjerta att brista, om du inte trodde, att jag gerna
skulle vilja ro med dig i samma båt, äfven om du
hade att förtjena ditt uppehälle genom att ro på sjön."

«Är jag en idiot eller tölp? Huru skulle jag kunna
tro så, då du gaf korgen åt en rikare man än jag
är, och vill icke tillåta mig gifva dig hälften af allt
det jag önskar skänka dig nu, sedan det är min rät-
tighet? Flickor handla dagligen så ; stackars varelser,
de hafva blifvit lärda att anse det för deras enda
frälsning, men du har fått bättre undervisning, och
fastän jag ibland darrade för dig, misströstade jag likväl
aldrig — ty dottern glömde aldrig modrens lärdom,
Detta sade jag till mamma i går, och hon såg så
glad och tacksam ut som om jag gifvit henne en
anvisning på en million att använda till barmhertig-
hetsverk. Men ni hör inte på mina moraliska anmärk-
ningar, mrs Laurence —" sade Laurie och tystnade,
ty Amys ögon hade ett frånvarande uttryck, fastän
hon hade dem fästade på hans ansigte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free