- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
304

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

304

«Hon tror så nu, men jag tänker, att hon ej
skall tycka detsamma, då hon får en litterär man och
tolf små professorer och professorskor att sörja för.
Tikväl skola vi icke nu blanda oss i saken, utan bida
vår tid och gifva dem en god handräckning, trots
all deras stolthet. Jag är skyldig Hanna mycket för
min uppfostran, och hon vill, att man betalar sina heders-
skulder, derför skall jag kringgå henne på det sättet.

«Hvad det är förtjusande att vara i stånd att
hjelpa andra, eller hur? Det har alltid utgjort en af
mina drömmar att ha tillgångar att ge utan inskränk-
ning, och tack vare dig, har nu denna dröm blifvit
förverkligad ?"

«Ah! och vi skola göra mycket godt, är det
icke så? Det finns en slags fattigdom, som jag i syn-
nerhet tycker om att hjelpa. Fullkomliga tiggare få
alltid hjelp, men fattiga, så kallade bättre menniskor,
hafva det ofantligt svårt, emedan de icke vilja begära
understöd, och man vågar ej erbjuda dem sådant;
men likväl finns det tusen sätt, hvarpå man kan
hjelpa dem, blott man förstår att göra det så grann-
laga, att det icke förolämpar. Jag må tillstå, att
jag mycket hellre hjelper en gentleman, som det gått
utföre med, än efterhängsna tiggare af profession; jag
förmodar, det är orätt, men jag gör det, fastän det
gör mig ondt."

«Emedan det fordras en gentleman för att göra
det," tillade den andra medlemmen at sällskapet «för
ömsesidig huslig beundran".

Tack! men jag fruktar att jag icke förtjenar
den vackra komplimangen. Men hvad jag ämnade
säga var, att medan jag dräpte tiden utomlands,
såg jag en mängd talangfulle unge män, som gjorde
alla möjliga uppoffringar och utstodo de största svårig-
heter blott för att blifva i stånd att förverkliga sina
drömmar. Några af dem voro präktiga karlar och
arbetade som hjeltar; de voro fattiga och utan vänner,
men likväl så fulla af mod, ärelystnad och tålamod,
att jag skämdes för mig sjelf och önskade gifva dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free