Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
"Och ni?"
«Jag är alltid glad att se er, sir.”
I sin ängslan att göra sin röst fullkomligt lugn,
gjorde Hanna den mycket kall, och det kyliga, lilla
enstafviga ordet, som hon sist yttrade, tycktes isa
professorn, ty hans leende försvann, då han allvar-
samt sade:
«Jag tackar er och skall komma till er ännu en
gång, innan jag reser."
<Ämnar ni resa?"
«Jag hafa icke längre några affärer här; de äro
uträttade."
«Och lyckligt, hoppas jag?" sade Hanna, ty i
hans korta svar” låg hela bitterheten af svikna för-
hoppningar.
«Jag borde anse det så, ty jag hafa fått en
väg öppen för mig, på hvilken jag kan förtjena mitt
bröd och gifa mina fosterbarn mycken hjelp.”
"Ack, berätta mig på hvad sätt! Jag vill så
gerna veta allt om... om... gossarne," sade Hanna
ifrigt.
Det var snällt af er, och jag skall gerna tala
om det för er. Mina vänner hafa skaffat mig plats
vid ett gymnasium, der jag får undervisa liksom
hemma och förtjenar tillräckligt för att jemna vägen
för Frans och Emil, och härför bör jag vara tacksam,
är det inte så?" a
«Jo, naturligtvis bör ni det! Hvad det var roligt,
att ni fått en anstälning, som ni tycker om, och hvad
det skall bli trefligt att ofta få träffa er och gossarnel"
utropade Hanna, som tog sin tillAykt till gossarne
för att få en ursäkt för sin glädje, som hon icke
kunde låta bli att förråda.
«Ah! Men jag fruktar, att vi icke komma att
träffas ofta, ty platsen är i Vestern,’"
"Så långt bort!" sade Hanna och öfverlemnade
kjolarne åt deras öde, liksom det icke vidare be-
kymrat henne, hvad det blef af hennes kläder eller
henne sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
