- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
321

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

321

Då de kommo ut, stack han med ett gladare
utseende paketet under armen och traskade i vatt-
pussarne, som om han på det hela taget riktigt hade
njutit af detta.

"Skulle vi inte göra, hvad ni kallar, några små
uppköp åt barnen och hatva en afskedsfest i qväll,
om jag i afton kommer till ert angenäma hus på
afskedsbesök?" frågade han, stannande framför ett
fönster fullt med frukt och blommor.

"Hvad skola vi köpa?" frågade Hanna utan att
låtsa märka sista delen af hans tal, i det hon anda-
des in den blandade lukten med tillgjord förtjusning,
just som de.gingo in.

"Få de äta apelsiner och fikon?" frågade mr
Bhaer med faderlig uppsyn.

"De äta dem, då de få några." .

"Tycka de om nötter."

«Ja, som ekorrar."

"Rhenska drufvor; ja! i dem måste vi dricka
fäderneslandets skål. ’

Hanna rynkade pannan vid detta slöseri och
frågade honom, hvarför han inte kunde köpa en korg
dadlar, några skålpund russin, en påse mandlar och
dermed nog. Vid dessa ord konfiskerade mr Bhaer
hennes börs, tog fram sin egen och slutade handeln
med att köpa några skålpund drufvor, en kruka med
blommande, röda tusenskönor och en nätt honungs-
kruka, som skulle betraktas med en Demijohns ögon.

Sedan, då han proppat sina fickor fulla med de knö-
liga paketen och gifvit Hanna blomkrukan att bära,
spände han upp det gamla paraplyet, och de fortsatte
sin vandring. |

"Miss March, jag hafa en stor gunst att be
er om," sade professorn efter en halftimmes våt pro-
menad.

"Ja, sir," svarade Hanna, hvars hjerta började
slå så hårdt, att hon fruktade, han skulle höra det.

"Jag är nog djerf att be er derom, trots regnet,
men det sker derför, att jag har så kort tid på mig."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free