Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3238
«Ja, det är sent, och jag är så trött." Hannas röst
var mera sorgsen än hon sjelf visste, ty nu tycktes solen
lika hastigt hafva försvunnit, som hon kom fram, verl-
den blef åter grå och dyster, och för första gången upp-
täckte hon, att hennes fötter voro kalla, att hennes huf-
vud värkte, och att hennes hjerta var kallare än de
förra och fullare afsmärta än det senare. Mr Bhaer skulle
resa sin väg, han tyckte endast om henne som en
vän, alltsammans var ett misstag, och ju förr det var
öfver, desto bättre. Medan hon tänkte på detta, gaf
hon tecken åt en annalkande omnibus att stanna,
men hon gjorde det med en så häftig rörelse, att
tusenskönorna flögo ur krukan och blefvo illa skadade.
«Det är icke den omnibus, vi skola fara med,"
sade professorn, viftande åt den fullastade vagnen
att fortsätta och lutande sig ned för att plocka upp
de små buketterna.
"Jag ber om ursäkt, jag såg icke namnet tyd-
ligt. Det gör ingenting, jag kan mycket väl gå, jag
är så van att traska i smutsen," svarade Hanna,
blinkande häftigt, ty hon skulle förr dött, än hon
öppet velat visa, att hon torkade ögonen.
Mr Bhaer såg dropparne på hennes kinder,
fastän hon vände bort hufvudet; denna syn tycktes i
hög grad röra honom, ty han lutade sig hastigt ned
och frågade med en särdeles betydelsefull ton:
"Kära, lilla hjerta, hvarför gråter ni?"
Om Hanna icke varit obekant med sådana saker,
skulle hon svarat, att hon icke grät, att hon hade
snufva eller någon annan qvinlig osanning, som varit
passande för tillfället; men i stället svarade denna
rättframma varelse med en snyftning, som hon ej
kunde undertrycka:
"Emedan ni skall resa härifrån."
"Ack, min Gud, hvad du är god!" utbrast mr
Bhaer, som försökte, att trots paraplyet och alla pa-
keten, knäppa ihop sina händer. "Hanna, jag hafa
ingenting annat än mycken kärlek att gifva er; jag
kom hit för att se, om ni brydde er om det, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
