- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
325

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

325

om; hvad andra tänkte, ty de njöto af den lyckliga
stund, som sällan kommer mer än en gång i lifvet
— det magiska ögonblick, som skänker ungdom åt
den gamle, skönhet åt den fule, rikedom åt den fat-
tige och gifver menniskohjertat en försmak af himme-
len. Professorn såg ut, som om han hade eröfrat ett
konungarike och verlden icke mera skulle haft någon-
ting att erbjuda honom, då det kom an på lycka och
välsignelse, och Hanna gick bredvid honom och kände,
som om hennes plats hade alltid varit der och undrade,
huru hon någonsin kunde ha valt en annan lott.
Hon var naturligtvis den, som först talade — begrip-
ligt, menar jag, ty de upprörda ord, som följde på
hennes häftiga "O jal" voro icke af någon samman-
hängande eller anmärkningsvärd beskaffenhet.

"Fredrik, hvarför gjorde ni inte. ..?«

"O, himmel! hon gifa mig det namn, som ingen
uttalat, sedan Minna dog!" utropade professorn, som
stannade midt i en vattpuss för att med tacksamhet
och förtjusning se på henne.

"Jag kallade er alltid så för mig sjelf... jag
glömde; men jag skall icke göra det, ifall ni icke
tycker om det."

"Icke tycker om det? Det är ljutvare för mig,
än jag kan omtala. Säg "du" också, och jag skall
medge, att ert språk är nästan lika vackert som mitt."

"Låter inte "du" något för känslofullt?’ frågade
Hanna, under det hon i hemlighet tyckte, att det
lilla enstafviga ordet var särdeles älskligt.

"Känslofullt? ja! Gud ske lof! Vi tyskar tro på
känslan, och med henne hålla vi oss unga. Ert engel-
ska "ni" är så kallt — säg "du", mitt hjertas kära-
ste, ty det har en så stor betydelse för mig," bad
mr Bhaer, mera lik en romantisk student än en all-
varsam professor.

"Nåväl då, hvarför sade du mig icke allt detta
förut?" frågade Hanna blygsamt.

"Nu skall jag visa dig hela mitt hjerta, och det
gör jag så gerna, emedan du hädanefter måste taga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free