Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
Tjugondefjerde kapitlet.
Skördetid.
> Hanna och hennes professor arbetade och väntade,
hoppades och voro kära ett helt år. De träffades
ibland, och deremellan skrefvo de sådana digra bref,
att man kunde begripa, hvarför priset på papper steg-
rades, påstod Laurie. Andra året började ganska
dystert, ty deras utsigter hade icke ljusnat, och tant
March dog plötsligt. Men då deras första sorg var öfver
— ty de hade verkligen hållit af den gamla damen,
trots hennes skarpa tunga — funno de, att de hade
skäl att glädjas, ty hon hade testamenterat Plumfield
till Hanna, hvilket medförde en hel rad af ljusa
förhoppningar.
"Det är ett gammalt vackert ställe och skall
nog inbringa en ansenlig summa, ty naturligtvis
ämnar du sälja det," sade Laurie, just som de alle-
samman höllo på att tala om Plumfield ett par vec-
kor efter tant March’s död.
«Nej, det tänker jag inte göra," var Hannas
bestämda svar, just som hon klappade den feta pudeln,
hvilken hon adopterat af aktning för hans förra herr-
skarinna.
«Du ämnar väl inte bo der?"
«Jo, det tänker jag."
«Men, mitt kära barn, det är ett kolossalt hus
och det skulle fordras: ofantliga summor för att under-
hålla och ställa det i ordning. Endast för att sköta
begge trädgårdarne, skulle det fordras två eller tre
karlar, och hvad jordbruket angår, antar jag, att det
icke är Bhaers starka sida."
«Han skall nog försöka sköta det, om jag ber
honom."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
