Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
Ja, Hanna var der en mycket lycklig qvinna,
trots sitt tunga arbete, myckna ängslan och ett bestän-
digt bråk. Af hela sitt hjerta njöt hon häraf
och fann gossarnes gillande långt mera tillfreds-
ställande än allt verldens beröm; ty nu berättade
hon aldrig historier för någon annan än sin flock
entusiastiska beundrare och troende. Under årens
lopp fick hon sjelf två små gossar, som förökade
hennes lycka. Rob, uppkallad efter morfar och Teddy
— en liten glad och lycklig pys, som tycktes ha ärft
sin fars solskenslynne lika väl som sin mors lifliga
sinne. Huru de någonsin kunde växa upp och lefva
i denna hvirfvel af pojkar, utgjorde en hemlighet för
deras mormor och mostrar; men de frodades som
smörblomster om våren, och deras simpla sköterskor
älskade och tjenade dem väl. |
Det fanns en hel mängd helgdagar på Plumfield,
och en af de mest förtjusande var den årliga äppel-
skörden, ty då kommo Marchs, Laurences och Brookes
mamgrant ut till Bhaers och hade en munter dag.
Fem år efter Hannas bröllop inföll en af dessa frukt-
fester. Det var en herrlig oktober, luften var full
af denna lifvande friskhet, som gör sinnet gladt och
kommer blodet att helsosamt dansa i ådrorna. Den
gamla köksträdgården stod i sin helgdagsdrägt; gull-
ris och astrar kantade de mossiga murarne; gräshoppor
hoppade muntert i det torra gräset, och syrsor sjöngo
som félika flöjtblåsare på en fest. Ekorrar voro myc-
ket flitiga med sin lilla skörd, fåglar qvittrade sitt
afsked från alarna vid vägen, och hvarje träd stod
färdigt att sända ned ett regn af röda eller gula äpp-
len vid första skakning. Alla voro der — alla skrat-
tade och sjöngo, klättrade upp och tumlade ned; alla
förklarade, att de aldrig haft en så rolig dag eller
sett ett muntrare sällskap än det, som nu njöt af
dagens fröjder — alla öfverlemnade sig åt stundens
enkla nöjen lika otvunget, som om det aldrig funnits
i verlden någonting sådant som bekymmer eller sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
