- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
3

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I.



Fru Düsbach och hennes dotter Anna sutto mitt
emot varandra vid fönstret i bottenvåningen. Anna
läste tidningen, frun stirrade oupphörligt ut på gatan,
där det för resten icke var något att se på. Vädret
var avskyvärt: blåst, regn, snö. I pappershandlarens
fönster på andra sidan gatan voro några gräsliga
pappersmasker utställda, vilket tydde på, att man snart
skulle fira fastlagen i Düsseldorf. Men den gamla
damens ansikte såg närmast ut, som om hon redan hunnit
till askonsdag. I den svarta klänningen med det
svarta löshåret på ett litet förtorkat fågelhuvud påminde
hon om en gammal, illa tilltygad korp. De tankar, som
upptogo henne, voro bedrövliga och långtråkiga.
Bortåt tusen medel hade hon uttänkt för att frälsa sig ur
de svårigheter, hon emotsåg i den allra närmaste
framtiden, men alla hennes planer gingo henne emot, ingen
kunde bringa henne helt och hållet ur svårigheterna.
Något riktigt bra kunde hon inte finna på. Sedan
hon häromdagen hade fått underrättelse om, att
hennes sista spekulation hade misslyckats och alla
pengarna gått förlorade, hade hennes goda humör försvunnit
och likaså hennes uppfinningsförmåga. Hon kände
sig inte längre vara vuxen situationen; hon var
ruinerad, gammal och trött. Ja, hon tänkte till och med på
döden och hade allaredan tänkt över det liktal,
prästen skulle hålla vid hennes bår.

Emellertid var hennes blick oavbrutet riktad på de
avskyvärt fula maskerna i fönstret där borta. De
hade nu hängt där över åtta dagar, och hon hade lika
länge gått och varit förargad över dem, var gång hon
fick syn på dem. Den ena var ett kolsvart
negeransikte, den andra en engelsman med emaljögon och ljusa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free