Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
polisonger, den tredje, och det var det värsta,
föreställde en gammal käring, en riktig fågelskrämma, med
utstående kindben och gapande mun, där en enda lång
framtand stack fram. När frun såg på denna mask
måste hon alltid — det är som bekant inte långt
mellan det sublima och det löjliga — tänka på sin egen
mormoder.
Först blev hon mycket dyster till sinnes, men så
småningom fick hon tröst i detta minne. Hon
erinrade sig så väl sin mormor. Som om det hade varit igår,
mindes hon, då hon som liten flicka följde den gamla
linkande kvinnan till banken, där hon varje kvartal
uppbar räntan av sin förmögenhet. Och det skedde
alltid med stor omständighet. Annars satt för det
mesta den gamla i sin länstol oeh knotade från
morgon till kväll. Endast hennes yngsta barnbarn fann
nåd inför hennes ögon, isynnerhet därför att hon
liksom mormodern tyckte så mycket om att samla
pengar. Angående mormoderns liv och leverne visste fru
Düsbach blott litet, men detta lilla var högst märkligt.
Hon hade varit mycket rik och blev sedan utfattig.
Mannen hade hängt sig och hon hade under många
måst sitta i fängelse. Familjen hade blygts över
henne och blott på grund av nödtvång tagit sig an henne,
då hon åter kom på fri fot, men det var långa tider
sedan dess, och fru Düsbach kunde inte minnas dem.
I hennes barndom hade den gamla — himlen må veta
med vilka djävulskonster — kommit över pengar och
hade redan länge varit ett utställningsföremål i
familjen. Hennes älsklingsbarnbarn var i synnerhet stolt
över henne. "Min mormor är 97 år, men vi önska
allesamman att hon skall leva, tills hon fyller 100 år."
Ett år, innan hon uppnådde denna ålder, dog hon
emellertid, och hela staden följde med stor vördnad
henne till graven. Att mannen hade hängt sig, att hon
själv suttit i fängelse och att hon sedan sysslat med
allt annat än ordentliga affärer, allt detta var glömt,
alla hennes försyndelser utjämnades av den
förtjänsten, som hon skapat sig genom att uppnå en sällsynt
hög ålder.
Som stjärnan över Betlehem i den mörka natten
strålade för de vise männen från Österlandet, så lyste nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
