Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Mamma, du kan taga den där briljantringen, den
är värdefull.
Men den gamla knöt krampaktigt handen.
— Åh, Anna, låt mig behålla ringen, du vet ju,
huru stort värde jag sätter på den.
— Den gamla saken! Var nu icke så barnslig!
— Ja, jag skiljs i alla fall inte ifrån den nu. Den
är ett minne.
— Från en av dina tillbedjare! Du minns väl, huru
ofta pappa förargade sig över den. Kom nu, tag av
den!
Med en snabb rörelse grep Anna om moderns hand,
fattade hennes magra fingrar och drog behändigt av
diamantringen. Därefter gav hon den gamla damen
en kyss och sade med ett leende:
— Så, det gjorde väl inte ont? Och ringen är den
enda ordentliga saken av alltsammans. Vad kan
månne du få på den?
— På sin tid var den värderad till ett hundra
thaler.
— Hundra thaler! ropade Anna glad, när vi kan få
hundra thaler på hela slumpen, kunna vi leva gott i
över åtta dagar! Då du kommer hem med alla dessa
pengar, kan vi gå på balen i konstnärsföreningen om
lördag!
Men frun, som hittills tigande åhört dotterns prat,
rusade vid hennes sista ord upp i raseri, och med
darrande läppar framstammade hon:
— Våga dig säga de orden en enda gång till!
— Det vore minsann icke det dummaste, jag kunde
göra, svarade Anna med stort lugn, denna bal är
kanske det sista tillfället, som bjudes mig här.
— Och du vill draga mig med på bal, då
utmätningsmännen huserar hemma bland mina möbler?
— Nå, ännu är de inte komna innanför dörren, vet
jag!
— Jag finner mig i att pantsätta mina smycken för
att skaffa det nödvändigaste till huset, så att vi inte
svälta, icke för att du skall fara bort och dansa! Nu
går jag alls inte till pantlånekontoret utan lägger mig
i min säng, så kan du sitta här i mörkret och undvara
kvällsvarden — det skall bli ditt straff. Oh, du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
