Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nästan är ett barn, som icke känner till världen, hon
gör mig stum och dum. Jag känner mig så
bortkommen i hennes närvaro.
— Åh, så galet är det väl inte.
— Ni är ung, ni kan alls icke förstå mig. Men
jag är gammal! Och i min ålder blir man hård och
misstänksam. Om den här unga flickan sade nej
till mig, tror jag, att jag kunde slå henne på örat.
Bert hade svårt att låta bli att skratta.
— Ni behöver ju inte så där plötsligt störta in
i huset. I edert ställe skulle jag för min del först
känna mig för.
Horstmann skakade häftigt på huvudet.
— Nej, sådant förstår jag mig inte på. Jag måste
ha ja eller nej.
Bert log för sig själv. Då lade Horstmann tungt
handen på hans axel och sade:
— Herr Holleder! Ni har i afton gjort mig en
stor tjänst. Gör mig en till: tala med den unga
damen!
Målaren blev blek, och leendet kring hans vackra
mun gav hans ansikte ett sorgmodigt uttryck.
— Tror ni, att det skulle hjälpa er?
— Ja, jag förstår icke att övertala folk. Jag kan
arbeta, uträtta något med mina händer, men när man
skall duka upp med vackra ord och vändningar har
jag alltid haft för vana att sända andra i mitt ställe.
Bli min talesman hos fröken Düsbach!
— I varje fall skall jag fösöka om jag kan uträtta
något, jag skall göra mitt bästa.
Horstmann tryckte sin nye väns hand:
— Tack skall ni ha!
På Corneliusplatz skildes de åt, sedan Bert hade
lovat att redan följande dag tala med Anna. Då han
lyft på hatten och skulle avlägsna sig med ett
förbindligt leende, föll Horstmanns ögon på den unge
mannens glänsande, svarta hår, på det sköna
ansiktet, de vita tänderna, som glänste, bakom de kraftiga
mustascherna, och han utbrast med blandning av
sorgsenhet och avund:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
