Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främmande lärlingen, som han hade kört bort för några år
sedan. Ofta kunde han pricka till Gustavs händer
med det glödande järnet eller sträckte ut efter hans
öron med de glödgade tängerna. Men så småningom
började pojken att ge mothugg och när han fick ett
nyp av fadern, susade hans hammare ned med en så
rasande kraft, att gnistorna stucko den gamle upp i
ansiktet.
På detta sätt förflöt väl ett år. Om järnvägen hade
de icke utbytt ett ord sedan den dagen. Bara genom
sin hustru visste smeden något om Gustafs planer.
En morgon kom sonen senare ned än han brukade.
Han var klädd i sin söndagskostym, bar ett litet paket
i handen. Så kom han in i smedjan.
— Nu går jag min väg, far.
Den gamle såg förargad på honom och svarade:
— Du är väl litet virrig i huvudet?
— Nej, jag vill bort härifrån. Nu kan jag själv
förtjäna mitt bröd.
Smeden lät hammaren sjunka, gick bort till sonen,
slet från honom byltet och med en knuff körde han
honom ut genom dörren:
— Nu går du in och tager på dig arbetskläderna
och kommer sedan hit ut i smedjan.
Men sonen stod fast vid sitt beslut.
— Jag vill härifrån. Jag är nu gammal nog till att
klara mig själv.
Och så stampade han i marken, medan han med vild
och ilsken stämma fortsatte:
— Jag måste härifrån. Jag kan icke härda ut
längre här.
Men nu blev också den gamle rasande, han grep
tag i sin väldiga hammare och störtade med en
svordom över Gustaf. Han fick emellertid inte omkull
sonen, ty denne hade redan fått tag i hammaren, som
han svängde över faderns huvud.
— Far, låt mig vara i fred — annars slår jag dig
fördärvad!
Hans ansiktsuttryck röjde ett så oerhört raseri, att
den gamle förskräckt tog ett steg bakåt, som om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
