- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
26

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom, det tryckte hans sinne, att han blott så
långsamt kunde nå högre upp. I riktigt bärsärkaraseri
svängde han hackan och rev loss jordtuvorna, som
om han ville gräva fram sig själv ur det mörker, som
ännu vilade kring honom och hans framtidsverk och
arbetade sig fram till ljus och berömmelse. Aldrig
var han glad, och aldrig var han berusad. Men när
man retade honom, kunde han gripas av ett sådant
tygellöst raseri, att han bar sig värre åt i nyktert
tillstånd än den mest djurriske drinkare i ett rus.
Äntligen hade han sparat samman så mycket pengar,
att han kunde komma på en teknisk skola i Zürich. I
en ålder, då unga människor annars äro färdiga med
sina studier och börjat praktiskt arbete, måste han
gripa sig an med de elementära grunderna i sin
utbildning. Och huru få de nödvändiga förkunskaperna
än voro, blev den första tiden på skolan honom ännu
besvärligare än det kroppsliga slitet och släpet, han
hittills måst uthärda. Han utmärkte sig icke i något
hänseende; bara en sak var märklig hos honom, den
outtröttliga flit, varmed han arbetade, oaktat denna
flit icke skaffade honom någon särskild seger i
lärosalarna. Endast hans konstruktiva arbeten voro
sådana, att hans lärare mången gång måste småle åt
hans fullständiga okunnighet om de verkliga
förhållandena i livet och deras vanskligheter, medan han å
andra sidan förvånade dem med en viss
självständighet och en storslagen dristighet i sina utkast. De av
lärarna, som såg på honom med välvilja, menade, att
han var ett slags geni, ett sådant geni, som aldrig
skulle komma att uträtta något ordentligt. Själv kom
han ofta nästan halvt förtvivlad med ett sådant svar:
"Låt mig bara få en matematiker till att utföra
uträkningarna av detaljerna, så skall jag nog finna ut
något stort och få det utfört."

Men trots allt avlade han sin examen och förde
därefter ånyo ett kringvandrande liv, men nu var det som
ingenjör. Under denna tid, då det byggdes så många
nya järnvägar, kunde varje någorlunda användbar
fackman få arbete, men under långa tider lyckades ej
Horstmann bli känd. Till sist slog emellertid hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free