- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
27

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

timme. Han blev anställd som ingenjör vid den
ungerska nordvästbanan, som byggdes av unionsbankens
aktiebolag; det var andra gången, man började på
detta arbete, på vilket redan ett aktiebolag hade
stupat. Ett stort träsk nödvändiggjorde en milslång
omväg, som icke allenast ökade utgifterna med flera
hundratusen utan också måste göra hela
järnvägsdriften mindre fördelaktig. Horstmann inlämnade en
plan, som gick ut på att leda järnvägen tvärs över
sumpmarken. Till all hjälp och lycka hade han
funnit en vän, som gav hans enkla utkast en vetenskaplig
prägel. Han reste till Budapest, framlade personligen
sitt djärva förslag och svarade en församling
finansmän och ingenjörer med samma ord, som han i forna
dagar hade brukat, när hans moder ville spörja
honom: "Huru det skall göras, vet jag icke, men jag
skall få det gjort, det är säkert."

Entreprenörerna, som voro halvt förtvivlade över
svårigheterna, vilka syntes dem oövervinneliga, och
som tänkte, att Horstmanns dumdristiga förslaget var
bättre än den säkra ödeläggelsen, blevo till sist
gynnsamt stämda mot det nya förslaget. Horstmann fick
den genomförd utan att låta sig skrämmas av det hart
när bottenlösa träsket, som oupphörligen slukade
byggnadsmaterial; lika litet avskräckte det honom,
då tyfus och myterier utbröto bland arbetarna. På
den fastställda dagen gled lokomotivet utefter
skenorna över den gungande grunden, medan
vattenmassorna stego upp på bägge sidor om fördämningarna;
järnvägen överlämnades i de sakkunnigas händer, och
den dumdristige byggmästaren log i skägget, då han
såg dessa människor sysselsätta sig med småsaker
utan att lägga märke till, att fördämningarna på
många ställen icke voro annat än lösa vallar, omkring
vilka man hade uppkastat en lös jordvall. Han visste
mycket väl, att vallarna inom en överskådlig tids
förlopp skulle rasa ned men han hoppades, att
järnvägsbanken då måste bli tillräckligt fast att bära
järnvägen.

Från denna tid kunde ingen järnvägsingenjör
vara mera efterfrågad än Gustaf Horstmann.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free