- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
32

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kyrkklockorna ljödo från bergssluttningen varje lördags kväll,
när elden i ässjan långsamt slocknade och fader och
son tvättade sig vid pumpen, medan modern strödde
frisk sand på det fuktiga golvet i köket. Vid dessa
minnen suckade han ofta, hemmet svävade för
honom i förskönat skick, och ju mera han upprördes
av den vildmark, han såg omkring sig, desto starkare
växte hos honom den övertygelsen, att allting var
bättre i Tyskland. De ljushåriga, blåögda männen
voro skickligare och dugligare än dessa mörka,
snedögda karlar med låga pannor, vilka han här hade
att göra med. Det var hans fasta beslut att så snart
förhållandena tilläto det, återvända till
fädernejorden. Men den lille, dumme bondpojken måste
naturligtvis komma hem som en högt ansedd man. Det var
den dröm, han under alla dessa år med hårdnackad
envishet hade hållit fast vid. Aldrig omtalade han
sin plan för någon, oaktat varje hans handling bar
vittne därom. Därför betraktade han hela sin
verksamhet och sina färder som en övergångsperiod, som
skulle föra honom till det sköna mål, han uppställt
för sig. Det verk, som skulle bli hans livs stolthet,
som han ville viga sina bästa krafter åt, det
svävade ännu som en ofödd tanke i hans inbillning.
Det verket skulle se ljuset i fädernebygden, och
målet, han längtade efter, låg ännu förborgat i
framtidens mörker. Därför var det honom ganska
likgiltigt, om han levde mer eller mindre väl, därför
hade han ingen tanke på lyx eller nöjen. Han väntade
och svalt frivilligt, därför att maten senare kunde
smaka honom desto bättre. Och det var honom en
fröjd att måla ut för sig skillnaden mellan nutid
och framtid. När han om aftonen kastade sig på
en torvtig halmmadrass i en usel, gammal säng,
drömde han om, huru han skulle sova under en
sänghimmel med en skön och fin hustru vid sin sida, och
i den låga, kvava träbaracken, där det var så lågt,
att han kunde stöta huvudet mot taket, byggde han
i tankarna det präktiga slott, som skulle rymma hans
framtidslycka. Under de första åren, då han var en
fattig ingenjör, hade han ofta överväldigats av en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free