Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
bonader. Men plötsligt gick den röda ridån
framför tribunen upp, och bländad måste han sluta
ögonen. Så småningom närmade han sig ljuset, smålog
överraskad och kände på samma gång sin ängslan
stiga vid den syn, som visade sig. På en röd tron
under en lysande baldakin med sammetsdraperier satt
Anna som furstinnan Cornaro, iförd en vit
brokad-klädning, broderad med guld och blommor. Hals
och skuldror voro blottade. Ett tungt pärlband
slingrade sig två gånger kring hennes hals och
hängde ned över barmen. En neger höll en skärm av
strutsp]ymer över hennes huvud. Bakom tronen stod
dogen. Till vänster krigare i blanka stålrustningar
och orientaler i vida kappor, och till höger väntade
den ståtliga gondolen, ur vilken furstinnan nyss hade
stigit. Gondoliären vid den förgyllda stäven
sträckte tillbedjande ut händerna, medan folkmassan var
samlad vid trappans fot i vördnadsfull hyllning.
Damer i praktfulla dräkter buro skrin med klenoder och
dyrbara kryddor, fiskare buro fram på gyllene fat
havets tribut, barn höllo stora korgar med blommor
och frukt. Och bakom den skimrande gruppen höjde
sig Markuskyrkans blänkande kupol, medan man till
vänster i fjärran såg havet, som strålade i solens
glans. Anna visste ingenting om den historiska
furstinnan Cornaro. Men icke desto mindre
uttryckte hennes ansikte på det mest fulländade sätt den
förnäma damens stämning, då hon bortgav en tron för
att bli tillbedd i Venedig. Omkring den halvöppna
munnen svävade ett ljuvt leende, men den, som stod
närmare henne, kunde märka, att läpparna då och
då skälvde liksom av dämpad smärta.
Kanske var det den starka belysningen, som
bländade henne, kanske pinades hon av en eller annan
smärtsam erinran. Hennes själ våndades i detta
ögonblick, då hennes skönhet vann en avgörande
seger. Men medan hon behärskade sin sorg, strålade
hennes ögon med ökad glans. Var och en trodde
sijr ha mött hennes blick, det såg ut, som om hon
ville fråga en var: "Jag är skön, icke sant?" Hela
Düsseldorf låg för hennes fötter, hon förtrollade dem
alla och bad dem alla bringa sig sin hyllning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
