Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Men då hon slutligen insåg, att Anna, om hon icke
gav efter, ändå skulle gå på balen utan henne, hade
hon fogat sig. Hon hade alltså stigit ur sjukbädden,
där hon låg och vred sig i ängslan och feber, och
hade klätt sig i sin svarta sidendomino, som spred
ut en stark kamferlukt. Hon trodde alls icke på
denna förlovning, katastrofen var i hennes ögon
överhängande och oundviklig. Hela kvällen led hon
hel-vetegkval. Hon ryckte till vid varje nytt ansikte,
hon såg — det föreföll henne som om hon kunde läsa
sin dom i allas ögon. Hennes magra kinder
glödde av feber, både nu och då hon torkade med
näsduken kallsvetten från pannan, och då Horstmann
bugande sade god afton till henne, framtvingade hon
ett krampaktigt leende, medan hon räckte honom sin
hand.
— Anna kommer strax, sade hon hastigt. Jag
har satt mig här för att vila mig litet. Jag är trött,
och det är egentligen mot min vilja, vi äx-o med på
denna fest. Jag har faktiskt blivit tvingad därtill.
Huru har ni haft det, sedan vi sist träffades, herr
ingenjör?
Men innan han hann svara, föll hon ihop igen,
ty hon fick syn på advokat Bartels med fru, som
hon var skyldig 300 mark, och därför blev hennes
leende så ansträngt, att man kunde se hela
kautschukranden på hennes löständer.
— Ja, ja visst, fortsatte hon, som om hon
fantiserade, vi ha haft ett ruskigt väder de sista dagarna.
Jag har måst ligga till sängs på grund av
förkylning. Vad tycker ni om festen, herr Horstmann?
— Jag kom först för en liten stund sedan.
— Verkligen. Jag har då måst sitta här i tre
dryga timmar, utan att någon enda själ har bekymrat
sig om mig. Men tyckte ni icke, att de levande
bilderna voro charmanta? Såg ni min dotter?
— Ja, hon såg mycket bra ut.
Mera kunde han icke säga i den upphetsade
sinnesstämning, i vilken hoppet att snart få se Anna
hade satt honom. Den gamla damens ögon hade vilat
forskande på honom. Nu bragte hans kalla
yttrande henne att sänka huvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
