- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
51

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

storslagen rörelse, förde sin cigarr till munnen.
Slutligen vände han sig till Horstmann.

— Hur är det med konsten?

— Vad menar ni?

— Hade ni icke en tavla utställd hos Schultze?

— Jag är ingenjör! ljöd det kort från Horstmann,
men Alices skarpa blick betraktade honom, som om
hon fann något att taga fasta på i vad han sade.

Kaptenen såg litet förvånad ut, men fann sig
snart.

— Ja, det är riktigt! Ingenjör, det är ju ni, som
bygger den berömda bron, om vilken tidningarna
skriva så mycket. Hur går det?

— Ännu finns den blott på papperet. Men den
första maj börja vi.

— Jaså, verkligen, sade kaptenen i
förekommande ton. Den kommer att kosta staten en väldig
massa pengar.

Och åter föll sällskapet i en förlägen tystnad.
Alice tog flaskan och satte den energiskt så långt bort
som möjligt från kaptenen, som såg förargad ut och
började titta uppåt taket med en frånvarande min.

I detta ögonblick inträdde Anna vid dogens,
professor Seifferts arm. Efter dem trängde sig flera
par fram. Den lilla salen fylldes hastigt. Man
förde borden åt sidan, ropade till varandra, medan
vaktmästarna sprungo fram och tillbaka.

Anna hade nu släppt professorns arm. Bert stod
tätt intill henne och talade till henne.

— Rör mig icke, viskade hon till honom; därefter
nickade hon till Horstmann.

— Således kom ni dock hit. Varför så sent?

— Jag kunde icke förr.

Därpå vände hon sig om och kysste modern på
kinden; så hälsade hon på Alice och svågern. Alice
lade handen på hennes axlar.

— Bakom mig satt en dam, som påstod, att din
kjol var för vid — man kan också se, att den icke
riktigt passar dig.

— Ja men, jag passar desto bättre för rollen, ljöd
det slagfärdigt från Anna.

Vid Annas ankomst sköt blodet i heta vågor upp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free