- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
57

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

57

_ jag — jag sade–— Men vad är det, ni vill

mig?

— Jag vill fråga er, om ni vill bli min hustru!

Hon såg på honom med vitt uppspärrade ögon, h»n

blev plötsligt så blek, att hennes skönhet nästan
försvann. Hennes huvud sjönk ned mot bröstet. Då hon
alltjämt teg, lade han sin darrande hand på hennes
arm:

— Vill ni bli min hustru, fröken Düsbach? Svara
mig!

— Jag kan inte ge er svar nu genast.

—- Har min fråga överraskat er?

— Ja.

— Vad sade ni, då er vän talade med er om mig?

Hon lyfte på huvudet och såg honom rakt i ögonen.

— Jag sade, att jag beundrade er.

Horstmann fattade hennes hand och ville kyssa den.

— Jag viker inte härifrån, förrän ni givit mig ett
bestämt svar.

Tårarna kommo fram i hennes ögo», så hårt tryckte
han hennes hand.

— Släpp mig — det gör ont!

— Svara mig!

— Ja, jag vill —

Ett ögonblick betraktade han den strålande kvinnan,
som stod framför honom med böjt huvud. Det
svindlade för honom, han hade lust att falla ned framför
hennes fötter och betäcka hennes hand med glödande
kyssar. Men nu stod hon där helt lugn och hade vänt
bort huvudet och såg ut genom fönstret ned på den
morgongrå gatan.

Maskeraden var slut, nu började det verkliga livet.
Slutligen drog han henne långsamt intill sig. Medan
han frågande såg henne in i ögonen, fann hon honom
visserligen ryslig, men inte så avskräckande ändå som
hon hade trott. Hon tog honom under armen.

— Följ med mig till min mor. Hon bör strax få
veta det.

Fru Düsbach satt på samma stol, där hon i ångest
och spänning hade tillbragt hela denna fruktansvärda
kväll och natt. Nu var balsalen nästan tom.
Halvtömda flaskor stodo på bordet, en cigarr låg efter
Dehwitz på en tallrik. En kvalmig, söt lukt fyllde det sto-

Vansinnig eller icke? 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free