Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
ra rummet; genom gardinerna bröt dagsljuset in och
belyste ödeläggelsen styggelse.
Om fru Düsibach hade gått till festen med en gnista
av hopp om räddning, så var den nu släckt. Hon
kände sig övergiven, förrådd av alla. Var dottern fanns,
var henne likgiltigt. Hon önskade blott, att hon själv
varit hemma och legat i sin säng. Men hon vågade
inte röra sig; så ängslig var hon för kyparen, att hon
inte lade märke till paret, som nu kom in i salen. Förät
då de stodo framför henne, ryckte hon upp sig.
— Jag är förlovad med er fröken dotter.
Hon försökte le mot Horstmann, men sjönk tillbaka
i stolen, vitgul i ansiktet som en vaxduk. Det dröjde
litet, innan hon fann sig till rätta. Och då kunde hon
blott med möda framstamma ett par förnuftiga ord.
Hon anmärkte bland annat, att de ännu inte betalt, vad
de beställt under kvällen.
V.
Det fanns nog folk i Düsseldorf, som hade glatt sig
åt skandalen för fru Düsbach, men de hade gjort upp
räkningen utan värden. Då hela societeten satt vid
sin frukost på askondsdags morgon, mottog den
meddelandet om förlovningen, och fru Düsibach stod där med
segerpalmer i händerna. I stället för lagens män
kommo ljuvt leende gratulanter med blombuketter till
hemmet och framförde sina lyckönskningar.
Redan på fastlagsmåndagen vandrade hon själv med
Artna till Schöbel, som mot Horstmanns borgen
försträckte henne en summa, med vilken hon kunde klara
upp sina skulder. Hon ville personligen utbetala de
summor hon var skyldig sina bekanta och på samma
gång framföra en ursäkt, men häri hindrades hon av
Anna, varför hon skrev ett par rader och sände flickan
till vederbörande med pengarna. Därefter satte hon
och Anna sig i en droska, förspänd med två hästar och
företogo en rundresa till handlandena, där hon
betalade alla räkningar och gjorde nya beställningar.
Sålunda var den hotande faran avvärjd, oeh överallt mötte
de vänliga ansikten, fastän man skvallrade ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
